Stötdämparen är en anordning som bromsar inverkan av en motorcykel. Det är med andra ord ett system som används för att minimera vägens påverkan så mycket som möjligt. Eftersom det inte bara kan förbättra körkomforten avsevärt, utan också göra däcket nära marken, vilket gör däcket mer greppvänligt och därmed förbättrar motorcykelns körprestanda.
Stötdämparna generellt sett, vad gäller deras struktur, är mestadels en kombination av spiralfjädrar av metall och hydrauliska buffertar. Därför, oavsett om metallfjädern är utsatt för utsidan, är arbetsprincipen för de främre och bakre stötdämparna i princip densamma.
Funktionsmässigt absorberas stötkraften från vägen av metallfjädern, men enligt fysikaliska egenskaper måste den, när spiralfjädern kläms ihop, studsa fram och tillbaka i längdriktningen flera gånger (ju större stöt, desto fler returtider) innan den kan återgå till sitt ursprungliga tillstånd. För att förbättra detta "resonans"-tillstånd kommer den hydrauliska bufferten väl till pass. Eftersom det kan minimera antalet onödiga resonanser som genereras av fjädern efter att ha klämts och studsat.
Den består huvudsakligen av fyra delar: buffertcylinder, stötdämparkärna, returfjäder och ytterrör. Stötdämparens buffertcylinder använder det fysiska fenomenet vätskeimpedans när hydraulolja strömmar genom ett litet oljehål för att absorbera och buffra fjäderns resonans. Ju mindre diametern på det lilla oljehålet är, eller ju högre viskositeten hos stötdämparens hydraulolja, desto större stötdämpningskraft genereras.
Även om utformningen av en metallfjäder med en hydraulisk buffertcylinder är den vanligaste, finns det faktiskt andra typer beroende på maskinmodell och användningsförhållanden, till exempel enheter som använder kontaktfriktion av maskindelar för att producera dämpning.
